Leona.. Är den där galna, underbara, mysiga, aktiva och sprudlande glada lilla hunden (eller apan) som ”jag fått för mina synder” som hennes uppfödare så fint säger. 😀 Som jag visste var ”the one” från första stund…. Igår var det 1 år sedan hon flyttade hem till oss och som vi älskar denna lilla hund. Hon håller minst sagt låda hemma hos oss. En vardag utan vår lilla skrot skulle absolut aldrig vara sig lik. Det har varit 1 år av dagliga skratt och även många gånger känslan av att vilja slita håret av sig..
Dagens tokskratt fick jag alldeles för en stund sedan när Jimmy åkte tillbaka till jobbet från lunchen… Han tog på sig skorna som vanligt och gick. När jag sedan gick ut i vardagsrummet så finner jag 2 st gelésulor från Jimmys skor liggandes på hundpläden. Vår lilla tjuv och bandit hade förstås passat på att plocka ut dem under de få minuter Jimmy var hemma. Jag skrattade och skickade ett sms till Jimmy med texten ”Saknar du något? 😀 ”. När han ringde upp fick vi ett riktigt gott skratt när han frågade om geléinläggen till skorna blev kvar. Han förstod inte riktigt hur de hade blivit kvar men han hade tyckt att det kändes tomt i skorna när han gick. Dock inte haft tid att fundera dess mer på det. Det är inte heller så att det skulle kunna vara någon av våra andra hundar som tagit inläggen. Det är inget vi behöver fundera över….. LEONA…. Vår lilla tjuvhund! 😀 <3
Jag och Leona har redan hunnit med så mycket under detta år, till trots för en del motgångar efter vägen. Vi har hittills gått klickerkurs och tävlingslydnadskurs där vi utvecklats mycket tillsammans.
Leona som Valp…
I valpklass blev hon BIR och BISS-3 på Chihuahuaspecialen i Kalix i mars. Där blev hon även utsedd som hund med BÄSTA TEMPERAMENT på hela utställningen med 86 anmälda chihuahuor. Sedan blev Leona och pappa Elton BISS-3 parklass.
Leona blev även 3e bästa tikvalp med HP på Svensk Vinnarutställning 2015 och BIR-valp på Malmö Internationella i år, bland många fina tikvalpar. Leona avslutade sin valpkarriär i Norska Ålesund på en internationell utställning i Maj. Där slog hon till med BIR & BIG-2 i en stor grupp av fina valpar!
Leona som Junior….
Vi har även varit på utställning i Estland där hon på 3 utställningar blev 2a bästa tik med Junior CERT och ny Estländsk Juniorchampion. Vi har även tävlat rally där hon briljerade med 4 toppenfina debutresultat på en helg och fick titeln/diplomet RLD N. Hon har även fått Reserv Cert i både Finland och Norge, samt blivit placerad i bästa tik i Sverige. Dvs. att hon har fått CK och har blivit placerad i bästa tik i alla länder hon ställs ut hittills – Sverige, Norge, Finland ochEstland. Utöver det har hon många klassplaceringar och vinster i juniorklass.
Vad har gått fel då kan man undra..??
Well.. Leona skar upp tassen ordentligt på något vis i januari, endast 5 månader gammal. Det var väldigt segläkt och orsakade mycket obehag, vilket i sin tur resulterade i en felbelastning och ett felaktigt rörelsemönster med ”hoppsa steg”. Något vi kämpat med i stort sett hela året. I början försökte jag nog mest behandla tassen och vänta ut det. När jag sedan insåg att detta faktiskt skulle resultera i en ”rörelsestörning” och att hon inte ville belasta benet rätt så uppsökte jag veterinär på nytt. Vi har även besökt en duktig massör som hjälpt mig att gå vidare med behandling, stretching osv. Kortfattat sitter det typ en stelhet/ömhet i en muskel i ena benet. I övrigt har man inte hittat något fel på henne. Hon är även undersökt och PL undersökt 0/0 av veterinär med specialistkompetens som berömde hennes fina starka knän. Han hittade heller inget annat än en muskelskada. Muskelskador har visserligen ofta en ganska utdragen läkningsprocess förstås. Man säger att hon ska bli helt återställd, även om det tar tid.
Så nu har vi börjat träna med ben-manschetter och ska så småningom träna med klövjeväska också. Jag är väldigt försiktig med henne och försöker hålla henne lugn och kontrollerad inomhus och i koppel utomhus, vilket absolut inte är det enklaste med denna lilla apa.. Men så länge hon ändå får jobba och får utlopp för energin så skulle jag väl ändå säga att det fungerar. Nu under hösten/vintern hoppas jag att vi ska ha fler möjligheter att få träffa vår fina massör så att vi ska ha tillgång till mer vibrationsträning/avslappning. Vi ska även bli bättre att träna på balansboll osv osv. Det är mycket planer nu inför vintern som inte alls kommer att innehålla tävling. Det är full fokus på att komma i form, på rehabilitering och på träning! Det behöver vi allihopa! Sen blir jag ju själv allt tyngre och osmidigare med bebismagen också så det blir naturligt att jag inte orkar färdas land och rike runt och behöver en paus från tävlandet..
Utöver det så har hon förstås hunnit med att ramla ganska illa i trappor och ur min famn. Ibland är hon verkligen överallt och ingenstans och far fram som en dåre. Matte och husse har ofta hjärtat i halsgropen trots att vi verkligen är försiktiga.
Sedan har vi ett till problem som ställt till det ordentligt. Leona tappade någonstans på vägen mataptiten och gick på någon egen form av svältdiet. Detta skedde någonstans kring hennes första löp och skendräktighet i Juni/Juli/Augusti. Den lilla päls hon började få strax före 9 månader försvann som bortblåst och har inte riktigt velat komma tillbaka. För någon vecka sen tyckte jag den var på väg lite grann iallafall, men sen rasade det av igen. Det är klart… får man inte i sig tillräckligt med energi och näring, så växer inte pälsen heller ordentligt. Så det är också något vi fått kämpa med. Hon började äta bra i ca 1 vecka innan hon fick ett bakslag igen och nu har vi fått ”börja om”. Vi försöker ha ordentliga rutiner på mat och rastning och nu ska hon även få äta färskfoder regelbundet för att få lite aptit och förstås för att det är bra för henne också. Sedan planerar jag att köpa hem ordentliga pälsvårdsprodukter som ger pälsen en ordentlig chans att få sin näring. Jag kan inte tänka mig att hon är menat att vara en individ med lite päls med tanke på hur hennes släktingar ser ut. 😉
Hela hunden känns så tanig, klen och skrotig för tillfället. Jag är visserligen kanske en orolig matte som tänker för mycket också. Som överanalyserar henne hela tiden… Jag är idag iallafall fullt medveten om att vi har en lång väg och process framför oss för att få henne i form… Hon har inte riktigt energi eller gnista till att jobba ordentligt heller för tillfället. Tänker mig att det inte är så konstigt när hon äter så dåligt. Sen är det ju inte så konstigt heller om hon är i någon del av könsmognaden just nu som ställer till det hela också. Hon är sååå nosig och knasig.
Att tillägga så blev Leona 14 månader 11/10. Jag har dock ingen lust alls att ta några bilder på henne för tillfället… Det känns bara tråkigt! Jag hoppas att vi får relativt bra ordning på henne inom kort och att hon ska ta upp och fortsätta utvecklingen åt rätt håll. Vore väldigt tråkigt om det stannar av nu, hon som annars varit så oerhört fin och lovande hela vägen. Men alltid är det väl något.. Hon har för övrigt även ett riktigt fint bett med fina tänder och en stark fin underkäke också. En positiv glimt i det hela..
Nu tror jag att jag fått ut det mesta jag ville berätta med detta inlägg… Mycket frustration, men också hopp och nya mål, så blickar vi framåt…
Vår bästa LEONA <3 EE JCH RLD N Tjohalias Crème de la Crème
Tillsammans med uppfödare Jenny Öhlund, kullbror Allan (Tjohalias Reached My Gold) och domaren för dagen i Rovaniemi vart de båda fick R-CERT!! <3
Flera favoriter samlade på en bild… en strålande, glad dag!
Tack Jenny för världens bästa tjej! <3
